Möt några intressanta jaktprofiler! Näst på tur är "årets skytt 2017"- Rebecka Bergkvist!

Foto: Linus Kilpelä Lindstrand

Foto: Linus Kilpelä Lindstrand

Hej Rebecka! Berätta gärna lite om dig själv.

- Mitt namn är Rebecka Bergkvist, en tjej som älskar att skjuta lerduvor och jaga. Det är väl den kortaste versionen i att beskriva mig. Utöver det så är jag en glad och envis person som lever under devisen att "aldrig ge upp". Jag är uppväxt i Fåglum, en liten by i Västra Götaland. Därifrån har jag  mina allra första jaktminnen tillsammans med framförallt min pappa, hans farbröder, min farfar, farbror och kusiner. Det finns lite jaktlust i den grenen av mitt familjeträd om man säger så...

Idag jagar jag en hel del tillsammans med min sambo Erik, med pappa och jaktlaget i Fåglum och så går jag en del som hundförare på andra jakter/marker. Det är både kul och lärorikt med omväxling och att få jaga med andra jägare. 

Skytteintresset har växt fram ordentligt under åren, det var kanske inte någon självklarhet att jag skulle syssla med det från början och framförallt inte att bli en tävlingsskytt men så blev det tillslut iallafall och idag skjuter jag i Svenska landslaget i Sporting och har gjort sedan 2010. Resan har självklart inte varit spikrak utan det har spenderats åtskilliga timmar och patroner på skjutbanan och motgångarna troligtvis åtminstone hälften så många men med facit i hand så har det helt klart varit värt det, skjuta lerduvor och tävla i Sporting är så otroligt roligt. Mina främsta meriter är mitt VM-Guld i FITASC Sporting 2016, VM-Silver (samma gren) 2017 och utmärkelsen Årets Skytt 2017. Hoppas jag har lite mer kvar att ge även under de närmsta åren!

När och hur började du med skytte? 

- Intresset kommer framförallt från min pappas sida, det är ett jagande släkte om man säger så. Jag tog jägarexamen våren-05 när jag var 13år och i och med det så började jag också följa med min pappa till skjutbanan och skjuta lerduvor... Sen har det bara rullat på! Min tävlingskarriär drog igång 2006. Mitt skytteintresse växte fram ordentligt i samband med min jägarexamen, men när jag var ännu mindre så sysslade jag lite med luftgevärsskytte. Men mer action med lerduvor och hagelgevär! 

Vad är det bästa med skytte? 

- Svår fråga, det bästa är nog att det är en sport som man kan hålla på med i stort sett hela livet, oavsett ålder, kön, eller kunskap så kan man hitta en nivå som passar vilket är roligt. Personligen så tycker jag att alla resor jag gjort och personer jag träffat under alla de här åren har varit väldigt roligt också. 

Vad har du för tips om någon skulle vilja börja med skytte?

- Åk till närmsta skjutbana, BUMS!! Skämt åsido, men vill man börja, kolla upp närmsta bana, se vad de har att erbjuda och sen är man nog rätt så fast! Vet man inte vart man ska vända sig så är Skyttesportförbundet eller Svenska Jägareförbundet en bra början.

Hur startade ditt jaktintresse? 

- Det kan vi nog säga är medfött i stort sett, har alltid varit med pappa i skogen på jakt.

Vilket var ditt första vilt? 

- En älgkalv,  den sköt jag under uppsiktsjakt med min pappa, tror jag var 16år då.

Vilket är ditt Bästa jakttips? 

- Det bästa jakttipset jag kan dela med mig av är nog att vara lyhörd och uppmärksam. Framförallt inför ny kunskap, man blir aldrig fullärd!

vilket är ditt Bästa jaktminne?

- Mitt bästa jaktminne... Det har blivit några stycken nu och kommer ju hela tiden nya, men ett av de bästa är från nu i vintras när jag fick skjuta en dovhind för min hund Selfie. Det var mitt första klövvilt för henne. Roligt såklart men allra häftigast var arbetet hon gjorde innan då hon är en Kleiner Münsterländer (vanligt att rasen ses som enbart fågelhund i Sverige) så har hon stående egenskaper, vilket hon numer gärna gör för dovvilt. Efter att ha stått för hinden i kanten av en granplantering kunde jag skicka på en avance, hon kopplar på skall och jag kan skjuta doven i "uppsprång" i stort sett. Det var en otrolig känsla av team-arbete faktiskt, gäller att hålla koll på viltet, se till att ha ordentligt kulfång och vart man har hunden i en sådan situation!

vad är ditt Bästa jaktfika?

- Det varierar en hel del under en säsong, men sista delen av jaktsäsongen 2017/2018 så slank det ner en och annan proteinbar från Barebells - favorit är Creamy Cashew.

vilken är din Drömjakt?

- En tur till Argentina för att kombinera duvjakt med hjortjakt står allra högst upp på listan, men även Skottland lockar en hel del alltså!

vilket är ditt Drömdjur att få fälla?

- En riktigt fin kronhjort, dovhjort eller älgtjur. Brukar aldrig tänka i "trofébanor" när jag jagar, men de största herrarna i skogen är svåra att komma åt.. Så det krävs lite mer än bara tur för att lyckas.

Vad tycker du är det bästa med att jaga?

- Gemenskapen tror jag. Alla upplevelser man varit med om har i stort sett alltid en koppling till någon annan än bara en själv. 

Vad har du alltid med dig i ryggsäcken? 

- Har helst inte med mig någon ryggsäck, men brukar alltid släpa med mig en ylletröja extra. Går jag som hundförare så räcker det med pejl, radio, hund och gevär. 

Hur ser din jakt-bucketlist ut? 

  • Skulle vilja åka på åtminstone en utlandsjakt i livet... 
  • Jaga fågel över stående hund, helst min egna! 
  • Någon gång i livet ta/få chansen att jobba med att utveckla jägare & skyttar på skjutbanan.
  • Fler fågeljakt-tillfällen (de är i dagsläget obefintliga, det vill jag ändra)

Vill du se mer av Rebecka? Kolla in @missbergkvist på instagram!

Möt några intressanta jaktprofiler! Först ut: Caroline Benilton!

image3.jpeg

Hej Caroline! Berätta gärna lite om dig själv. 

- Mitt namn är Caroline Benilton, jag är 22 år och är ursprungligen från Lidköping i Västra Götaland. Efter jag tagit min student (2015) flyttade jag till min mamma i Åtvidaberg, Östra Götaland. Det är där jag alltid haft tillgång till jakten. Idag är jag bosatt i Stockholm sen ca 2 år tillbaka och jobbar i jaktbutiken Mauritz Widforss sen oktober förra året. Jakten blev en ännu större del av mitt liv precis efter min jägarexamen som jag tog när jag var 19. Då startade jag även mitt jaktkonto ”caroline.swehunt” på instagram och började bli aktiv på sociala medier. Det märktes snabbt då antalet följare ökade på min sida att folk uppskattade det jag gjorde. Så idag driver jag även min jaktkanal på youtube där jag gör jaktvloggar. Jag gillar att dela med mig av mina äventyr och upplevelser via bild & film, och det blir ännu roligare när folk vill följa mig och gillar det jag gör!

Hur kom du på idén att starta en egen youtubekanal och vad har du fått för respons på den? 

- Jag har alltid tyckt om att dokumentera speciella händelser i livet via foton eller film. Allting startade egentligen när jag var 16 och började göra skidfilmer. La aldrig ut filmerna utan visade bara för kompisar och familj. Det blev alltid så uppskattat så då fortsatte jag att göra film varje gång det var en rolig händelse/resa. Sen när jakten började ta upp så stor del av mitt liv så kom bara idén till mig att jag borde göra en jaktfilm. Jag hade ändå alltid kameran med mig ut i skogen. Eftersom jag redan då fått en del folk som tyckte det var roligt att följa mina jaktdagar via foton så bestämde jag mig för att skaffa en youtube kanal och dela med mig där också. Sen är jag ett stort fan av Jon Olsson och hans vloggar på youtube, så han är definitivt den som inspirerade mig till köra på ”vloggstilen”. 

Jag blev ju lite chockad efter att jag hade lagt ut min första vlogg. På 10 dagar var jag uppe i 20 000 visningar och en drös kommentarer. Det är ju så kul när något man lägger ner arbete på uppskattas, så jag blev ju peppad på att göra fler. Får meddelanden då och då av folk som skriver väldigt fina saker och att dem ser fram emot nästa vlogg- det är kul! Bästa är ju ändå åldersspannet, ena dagen skriver ”Johan 13” och andra dagen skriver ”Elisabeth 65”. Jag har egentligen inget konkret mål med kanalen, kör bara på för det är kul! Däremot har jag många idéer på vloggar jag vill spela in, så det är väl ett litet mål att förverkliga dem. 

Hur startade ditt jaktintresse? 

- Första gången min mamma tog med mig ut i drevet var jag tre år (jag minns det ju inte själv men mamma är gärna nostalgisk och berättar). Så har henne att tacka för mitt jaktintresse. Jag var alltid med på jakterna när jag växte upp. Minns hur roligt jag tyckte det var varje gång. Så att ta jägarexamen var en självklarhet för mig. 

 Vilket var ditt första vilt? 

- Mitt första vilt var en smalhind (dov) som jag sköt på pyrsch. Hade en redig puls då, haha. 

Vilket är ditt bästa jakttips? 

- Skriv jaktjournal! Har precis börjat med det och ska bli väldigt kul att kunna blicka tillbaka om några år på vad jag gjort/skjutit och vart jag varit. 

Vilket är ditt bästa jaktminne? 

- Jag har många bra jaktminnen! Men om jag ska välja ett speciellt så är det nog min första björnjakt i Idre. Det var mäktigt. Man är ju ganska liten där på fjället. En stor kontrast jämfört med skogen hemma i Östergötland. 

Vilket är ditt bästa jaktfika? 

- Helt klart mackor med leverpastej. Fasen vad gott det är. (Viktigt att det är ankarstock från Västervik, bästa brödet)

Vilken är din drömjakt? 

- Hade varit grymt kul att få komma iväg till Skottland eller Canada och jaga. Det är två destinationer som ska bli av någon gång! 

Vilket är ditt drömdjur att få fälla? 

- Jag väntar på att få skjuta min första älg. Förhoppningsvis får jag chansen nästa säsong. Det vore kul! Annars brukar jag inte ägna så mycket tanke åt vad för vilt jag vill fälla, det är nog hela jaktkonceptet (en speciell destination eller en viss jaktform) som lockar mig mest. 

Vad tycker du är det bästa med att jaga? 

- Jakten är bra på så många vis. Jag älskar det sociala väldigt mycket. Sen alla soluppgångar man varit med om som man hade sovit bort om det inte vore för jakten. Svårt att säga det bästa med någonting som har så mycket bra! Bara att få se och vara så nära djuren också. Nu låter jag väldigt klyschig haha, men så är det.

Vad har du alltid med dig i ryggsäcken? 

- Min ryggsäck är alltid fullproppad. Speciellt när jag filmar, då är det viktigaste extra batterier till kameran! Annars är jag beroende av min värmeväst och engångsvärmare till fötterna när det är kallt (är extremt duktig på att frysa). Dem har räddat mig på många pass. 

Hur ser din jakt-bucketlist topp 5 ut? 

Hade jag haft en bucketlist tror jag min topp 5 hade varit något i den här stilen: 

- Jaktresa utomlands. 

- Lära mig stycka ett djur själv.

- Skaffa mig min egna Vorsteh. 

- Bli duktig på lerduveskytte (måste nöta mer på banan).

- Göra mer jaktvloggar!

Vill du se mer av Caroline? Kolla in @caroline.swehunt på instagram och Caroline Benilton på youtube!

unnamed-12.jpg

Recept: Rådjurschili

Sinar middaginspirationen? Vi har lösningen! Här kommer ett viltrecept från campfiregrub, denna gång bjuds det på en kryddig rådjurschili. 

IMG_5888.JPG

Du behöver:

  • 350 g rådjur (jag använde entrecote men går nog precis lika bra med vilken annan del som helst egentligen)
  • 200 g blandade bönor
  • 200 g kikärtor
  • 400 g krossade tomater
  • 2 selleri stavar
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 gul lök
  • En färsk röd chili
  • Ett knippe koriander
  • 1 köttbuljongstärning
  • 1 kanelstång
  • 1 msk soja
  • En nypa spiskummin
  • En nypa paprika pulver
  • Salt & peppar
  • Ett par dl vatten, till önskad konsistens.

 

IMG_5893.JPG

Såhär gör du: 

Tärna köttet i centimeter stora bitar och fräs ihop med finhackad lök, selleri, vitlök, chili och kryddor. Häll sedan på de krossade tomaterna, bönor, kikärtor, soja, kanelstång, buljongtärningen, en skvätt vatten och koriander. Spara lite av koriandern att toppa med. Låt småkoka så pass länge att köttet börjar falla samman. Späd med vatten till önskad konsistens smaka av med salt och peppar. Toppa med färsk koriander och servera med ett gott bröd.

 

IMG_5894-2.JPG

Vill du se fler härliga recept? Kolla in @campfiregrub på instagram! 

Möt vår ambassadör Johan Sahlin!

15874664_10154948447093724_2913261003732020421_o.jpg

Hej Johan! Berätta gärna lite om dig själv. 

Jag bor 5km väster om Stugun i ett hus längs Indalsälven på landsbygden. Stugun ligger ca 5 mil öster om Östersund och det är även där jag jagar. Men jag jagar även uppe i Laxsjö i ett lag, där gjorde jag min första höst som ordinarie nu i höstas. 

Men sen brukar jag också åka runt i Jämtland och hjälpa lag att gå med hund där, på så sätt har jag träffat och lärt känna jättemycket folk som delar samma intresse! I dagsläget så är jag 22år gammal och jobbar i skogen som skogsmaskinsförare. 

HUR STARTADE DITT JAKTINTRESSE? 

Jag har alltid följt med pappa på jakt så länge jag kan minnas, så det är väl där mitt jaktintresse har börjat. De har nu gått 4 år sedan jag fick egen licens och fick börja gå med bössa & hund själv. Än så länge har de blivit 37 älgar för mig + några till på eftersök så kan inte klaga.

Mest varje älg är skjuten för våra hundar och även för andra kompisars hundar! Löshundsjakten ligger mig så nära runt hjärtar och det är verkligen den jag brinner för!

Jag tycker jaktetik är väldigt viktigt samt för att visa respekt för viltet och för att vi ska få bevara denna fantastiska jaktform. Att vi tänker till när vi lägger ut bilder och filmer på sociala medier är väldigt viktigt!

VILKET VAR DITT FÖRSTA VILT?

Mitt första vilt var en hare som jag fick skjuta under uppsiktsjakt för min systers sambos hund, en finnstövare som hette Tello. Jag tror även att det var den första haren för den hunden om jag inte minns fel!

VILKET ÄR DITT BÄSTA JAKTMINNE? 

Mitt bästa jaktminne är från lodjursjakten 2016 då efter ett enormt spårjobb och efter flera ringar gjorda så lyckades vi ringa in 4 lodjur i samma ring. Otroligt nog lyckades vi skjuta 3 av dem efter vi släppt två riktigt duktiga finnstövare , Smilla och Pejlas Elin!

VAD HAR DU ALLTID MED DIG I RYGGSÄCKEN OCH VAD ÄR DITT BÄSTA JAKTFIKA?

I min ryggsäck hittar man lite av varje, yxa är alltid med men även saker som extra kniv, batterier, kamera, skott, koppel, första förbandkit, nått slags enklare spännband.
Har en GunRunner som man får plats med väldigt mycket i!
Mitt bästa jaktfika är några mackor och en flaska vatten samt en termos med kaffe i ryggan då man inte hinner med så mycket fika när man går med hund.

VILKEN ÄR DIN DRÖMJAKT OCH DRÖMDJURET ATT FÅ FÄLLA?

Drömmen är att få skjuta en björn för egna hundar, det skulle nog slå allt!

VAD HITTAR MAN I DITT VAPENSKÅP?

I mitt vapenskåp hittar man en Husqvarna cg 1900 30-06 med en aimpoint micro h1, samt en w110, ljuddämpare från stalon.
En Husqvarna 6,5x55, en ombyggd mauser med grön kamouflage kolv i plast.
Sen hagelgevär har jag 1 Beretta Gold-e ca.12
En Lanber ca.12
Sen bästa bössan, en Brno sida sida ca.12 som används till räv och hare !

Vad är det bästa med att vara hundförare?

Det bästa med att vara hundförare är just att få gå med sina egna hundar och se dem utvecklas i skogen dag för dag och tillslut få utdelning för det! Känslan när man får skjuta första för sin unghund finns det inte mycket som slår. Har tillsammans med min far 3 jämthundar som vi har tillsammans och de är 3 tikar, men nu i slutet av Mars ska jag hämta en valp nere i Småland, och då blir det en jämthundshane.

Har du något tips om man själv skulle vilja börja gå med hund?  

Prata med någon äldre som gått mycket med hund och ta tips från dem, samt vara lugn och lära sig hur hunden funkar och lära känna den riktigt! Kontakten mellan dig och din hund är jätteviktig skulle jag vilja säga! Det är också viktigt att inte börja för tidigt med hunden men de märker man på hunden hur mogen den är.
Samt för de bästa förutsättningarna så kolla efter en valp vars föräldrar har bra meriter.

 

Vill du se mer av Johans jaktliv? Kolla in @livetsomjagare på instagram.

28170593_10156203382268724_2130143832_o.jpg

Vinnarberättelsen om jakten på Herresta Säteri!

Efter nästan 2000 deltagare i vår jakttävling om två åtråvärda platser till Klövviltsjakt på Herresta säteri så korades vinnaren Emma Andersson! Här kommer en intervju med Emma och hennes vinnarberättelse om en härlig jaktdag i Sörmland. Jakten organiserades av PakHunting. Trevlig läsning!

Emma Andersson och Jonas Hamner på vinnarjakten på Herresta säteri. Foto: Stephan Pakh

Emma Andersson och Jonas Hamner på vinnarjakten på Herresta säteri. Foto: Stephan Pakh

Hej Emma! Berätta gärna lite om dig själv. 

Hur startade ditt jaktintresse och hur länge har du jagat? 

- Jag är uppväxt med jakt, både min pappa och min farfar jagar/jagade och jag har följt med i skogen sen jag var väldigt liten. Man kan alltså säga att jaktintresset är medfött. Jag är också väldigt intresserad av hundar och eftersom vi har haft jakthund i familjen sen jag var liten så har också det bidragit till mitt jaktintresse. Jag tog jägarexamen då jag var 14 år, sen gick jag en gymnasieutbildning med inriktning jakt och fick genom det dispens på mina första vapenlicenser när jag var 16 år. Nu är jag nyligen fyllda 30 år, så jag har jagat aktivt i runt 15 år.

Vilket var ditt första vilt? 

- Mitt allra första vilt var en råbock med 5 taggar som jag sköt under en jakt på gymnasiet. Den hänger såklart på väggen och är ett roligt och starkt jaktminne. 

Vilket är ditt bästa jaktminne? 

Första älgen! Jag fick skjuta den på ståndskall för vår jämthund Arro när jag var 17. Ett riktigt skolboksexempel på älgjakt med löshund.

Vi släppte på eftermiddagen första jaktdagen i september, hunden tog upp efter ca 30 minuter, fast stånd i upptaget mitt ute på ett hygge och efter ca 45 minuter var jag och pappa inne på ståndskallet och jag fick skjuta en kalv.

Vad har du alltid med dig i ryggsäcken och vad är ditt bästa jaktfika? 

- Jag har alltid en flaska vatten och en bit torkat älgkött i ryggsäcken. Men det allra bästa jaktfikat är rökt fläsk och hemgjorda pizzabullar. 

Vilken är din drömjakt och drömdjuret att få fälla? 

- All jakt med hund är riktigt, riktigt rolig, då spelar det inte så stor roll om det man får fälla är stort eller smått - bara hundarna gör vad de ska. 

Min drömjakt/drömvilt i Sverige skulle vara att få fälla en riktigt stor älgtjur på ståndskall för egen hund, det är fasen Formel 1!

Sen skulle jag nån gång vilja genomföra en riktig bergsjakt, kanske efter Marco Polo-får, ibex eller snögetter. Annars är jag nöjd med den svenska jakten just nu, det finns mycket att uppleva här som jag inte hunnit med än.

Vad hittar man i ditt vapenskåp? 

- En kombibock, två studsare (en Tikka i kal 6,5x55 som är min gamla trotjönare, den har jag skjutit samtliga älgar i mitt liv med, och så min 30-årspresent till mig själv, en Sako i kal 8x57), en hagelbock och en sida-sida. I mitt vapenskåp hittar man också igen ett hästpass och bultpistolen till min köttkaninsverksamhet.

Vad hittar man i din hundgård/på hundbäddarna? 

- I min hundgård/på hundbäddarna hittar man två jämthundar och en drever!

 

Och nu till vinnarjakten på Herresta säteri

foto: Jonas Hamner 

foto: Jonas Hamner 

 

Hur var dagen?

- Jag och min sambo reste ner dagen innan och sov i Qvartinge, som ligger en kort bit ifrån Herretsa säteri. På morgonen för jakten samlades vi vid 07.45 på gården vid Herresta. Där serverades kaffe, eller te om man är som jag, och gifflar. Under kaffedrickande och bullätande gick jag också runt och hälsade på de som var samlade, såväl skyttar som drevfolk, hundar och arrangörer. Eftersom det var andra gången jag var på jakt på Herresta var det roligt att bli igenkänd och välkomnad med glada tillrop. 

Alla som behövde fick kartor och en kort skriftlig information om vilka vilt som var lovliga och vilka pass man tilldelats i varje såt. För dagen var älgar helt fredade medan vi fick skjuta dovkalv, smaldjur och kid av rådjur (då helst skott mot stillastående villebråd), kalv och hind av kronhjort, alla grisar utom kultingförande suggor/stora suggor samt räv, mink och mård.

Jaktledaren påkallade uppmärksamheten och höll en bra och tydlig genomgång av lovligt vilt, hur jaktdagen skulle fungera samt hur utsättningen av skyttar fungerar. När genomgången var klar och ingen hade några fler frågor så delades passen ut och vi alla fick veta hur vi skulle åka ut till såt nummer 1. Jag fick åka i traktorvagnen - ett härligt färdsätt till pass! I traktorvagnen var vi ett tiotal personer som blev fraktade ut på pass. Alla blev avsläppta och visade till sina pass, varje passkytt fick tydliga instruktioner om förbjudna skjutriktningar och annat "att tänka på" vid just sitt pass.

I första såten hade jag ett pass som låg ca 50 meter från en liten väg. Tornet stod mitt i en uppröjd yta inne i en äldre skog, det kändes hett eftersom det var nästan mitt i biten och det skulle gå hundar på båda sidor om passet. Jag hade varit på pass i ca 8,7 minuter då jag såg något skymla till snett framför mig till höger i en ungskogskant - det var fyra rådjur som kom med god fart. Förmodligen stötta av någon annan passkytt som ställdes ut eftersom hundarna inte var släppta riktigt än. Jag försökte få stopp på djuren, men de passerade mig på ca 40 meter i fullt fyrsprång så det blev aldrig något skottläge på dem. Strax därpå släpptes hundarna och nästan genast blev det upptag längre bort i såten. Hos mig var det ganska lugnt en liten stund men det dröjde inte länge förrän en av hundarna kom förbi mitt pass och drog iväg i rådjurens löpa, tyvärr gick de inte i pass hos någon.

Flera av hundarna skallade i såten och det sköts också ett par grisar av en annan passare. Hos mig lade sig lugnet, i den mån lugnet lägger sig när det går drev på båda sidor om en. :P

En stund förflöt och jag hörde en kvist som knäcktes och kunde ana att något kom genom riset till vänster om mig. Jag stod beredd och såg i en liten lucka mellan några grenar att det förmodligen var en gris... Ur buskarna kom en brungris som jag bara kunde se översta raggen och svansen på, den var tyvärr inte särskilt stor och större delen av den var skymd av de kvarlämnade röjstammarna och jag fick aldrig läge på den. Men puls - det hade jag!

Sen lägrade sig åter lugnet tills ett hetsigt upptag kom inte alls långt ifrån mig. Ur skogen rakt framför mig kom ett rådjur, förmodligen smaldjur, som gick allra längst bort i skogkanten. Även detta rådjur hade fruktansvärt bråttom och var också till mesta delen skymd av de kvarlämnade röjstammarna så det blev inget läge på den heller.

Slutet på såt 1 kom utan att jag hade något mer villebråd i mitt pass. Såten blåstes av och vi återsamlades för kaffe/te och kanelbullar vid en eld för att få nya pass inför såt 2.

I andra såten hade jag också något jag själv kände var ett stekhett pass. Också detta relativt mitt i såten med hundar och drevfolk både framför och bakom. Passet låg precis mellan två skogsområden med ett smalt sund med två dammar emellan, mellan dammarna fanns en slags landpassage som var helt upptrampad av viltspår. Intill fanns också en foderplats. Jag hade inte hunnit stå många minuter på pass innan en av hundförarna ropar att han har en större gris, förmodligen galt, på benen. Jag hade fullt fokus och när grisen kom ut var fingret på säkringen... Och den grisen hade jag skjutit om det inte var för att den kom ut på ca 150 meters håll och i fullt sken! Det hade varit ytterst oansvarigt att skjuta i den situationen. Galten fälldes några minuter senare av en annan passkytt som fick den på betydligt närmare håll. Resten av såten var ganska händelselös för min del, det passerade en dovhind inom skjuthåll och i långsamt tempo men dovhind var tyvärr inte lovligt för dagen. Såten blåstes av och jag hade så pass nära till gården i Herresta att jag kunde promenera dit, det var skönt att få upp lite värme i kroppen efter några timmars stillastående i minusgrader.

Lunchen, ärtsoppa, serverades i jordkällaren på Herresta, vilken är mycket mysigare än det kan låta! Det var en trevlig stund med samtal om dagens första såter och annat smått och gott. Till efterrätt fick vi kärleksmums som var helt episkt goda!

Sedan var det dags för dagens tredje såt. Jag fick ett pass i en åkerkant med en yngre granplantering bakom ryggen och en granungskog som började ungefär 100 meter till höger om mig. När jag blev lämnad på passet fick jag tydliga instruktioner om att inte skjuta på för långa håll eftersom åkern var vidsträckt omkring mig. Hundarna släpptes och ganska omgående kom ett upptag inne i granungskogen till höger om mig. I bortre änden av skogen kom det två halvstora grisar utspringande, återigen på alldeles för långt håll. Hunden låg tätt i hälarna på den sista grisen. Det var dock fler grisar kvar inne i ungskogen och när hunden hade kommit tillbaka fortsatte hundföraren att röra om därinne. Jag var så sjukt jävla beredd!

Det rasslade till bakom mig och 10 meter från mig, i den granplantering jag hade bakom ryggen kom en mindre gris tuffande men, som jag alltid hävdat är det för mycket träd i skogen, och den var effektivt gömd bland granstammarna och försvann mot min passgranne, tyvärr fick inte heller han läge på den. 

Det tycktes sedan slut på grisar inne i ungskogen och hundföraren passerade över åkern in på andra sidan för att fortsätta. 

En annan hund fick upptag i bergkammen som fanns några hundra meter snett framför mig till vänster, där kom en hornlös råbock skuttande rätt i pass för mig. Den höll makligt tempo och hade mycket väl kunna bli fälld om det inte fallit sig så att "fällebockar" var olovligt vilt denna dag. Typiskt!

Innan såten blåstes av fick jag dock ännu ett rådjur i pass, denna gång en stor välvuxen get som i min värld inte heller var lovlig, som ni minns var det ju bara kid och smaldjur som var lovligt. På avstånd, längst bort i åkerkanten typ 400 meter bort såg jag också en kronhind med kalv, men de var ju på tok för långt bort.

På det stora hela så var det en händelserik och rolig dag, totalt såg jag fem grisar, nio rådjur, en dovhjort och två kronhjortar och alla utom kronen kom i mina pass, men antingen för fort eller skymda eller var av fel sort. Jakt är jakt och så kan det gå! Totalt fälldes åtta grisar och ett rådjur under dagen, och om jag inte minns fel så räknades över 110 observationer in.

Även om jag inte fick avlossat något skott så kändes det som att det hände något nära mig hela tiden i samtliga såtar vilket är riktigt riktigt roligt att uppleva när man är van att mestadels jaga älg i vidsträckta jämtländska skogar där vilttillgången är betydligt mycket lägre än i södern. 

Vad tycker du om upplägget på dagen och Pak Hunting som arrangör? 

Det var andra gången jag var på Herresta och jag tycker upplägget är bra och man känner sig väl bemött och omhändertagen. Jag har inte så många andra arrangörer att jämföra med men jag tycker att arrangemanget flöt på bra. Det enda som var drygt var ju resandet (Jämtland till Sörmland), det blir lite lite att jaga en dag när man åkt så långt. Men jakten och arrangemanget som sådan var mycket bra! Jag skulle absolut rekommendera det till andra. 

Foto: Jonas Hamner 

Foto: Jonas Hamner 

Fler jakter som arrangeras av Pak Hunting hittar du på: https://www.pakhunting.se

Recept: Biff Rydberg.

_J2A6529-01_preview.jpeg

2 portioner

Ingredienser: 

400 g hängmörad biff skuren i två skivor

2 gula lökar finhackade

500g potatis med skal, skuren i ca 1x1 cm bitar

1 dl grädde vispas hårt

2 msk grekisk yoghurt

2 msk dijonsenap

1 msk helkorning senap

Salt och peppar

Äggula

Grön garnityr som timjan eller hackad persilja.

Tillagning: 
Biffen fick gå i sous vide en timme 52°C
Stek och karamellisera löken långsamt i smör på låg värme i ca 40 minuter. Smaka av med salt.
Råstek potatis långsamt i talg eller smörfett på låg värme tills potatisen blivit gyllenbrun och vissa bitar har blivit lite krispiga ca 40 minuter, smaka av med salt och peppar.
Vispa grädde och blanda med yoghurt och senap, smaka av med salt och peppar
Torka köttet torrt efter sous vide och skär upp det. Stek yta hastig i väldigt varm panna i talg eller smörfett. Smaka av med salt och peppar
Servera rätten med äggula och toppa med grönt som garnityr som tex, timjan eller persilja.   
(Tillreds inte biffen sous vide så tillreds den som vanligt i het panna i samband med att potatis och lök börjar bli klar.)  
 

Mikael Göransson
ScandinAsian Taste
micke@scandinasia.se

Bild: Copyright Mikael Göransson

Möt vår ambassadör Erik Kågström!

26909054_1909867672374753_1589176559_o.png

Hej Erik! Berätta gärna lite om dig själv.

Jag är bosatt två mil söder om Skellefteå, på landsbygden med vatten & jaktmarker runt husknuten. Jag är 42år och jobbar som ronderande nattväktare & receptionist i portvakten på Boliden minerals smältvärk.

Hur startade ditt jaktintresse?

Mitt jaktintresse är nog medfött, vildmarkslivet fostrades in i unga år. Min farfar tog med mig på spaningsrundor efter älgar som liten, jag minns många stunder i hans jaktkoja. Fortsättningsvis så jagade även min far, jag minns det än idag hur man satt i stugan på jaktmarken och följde basstationsjaktradion och när ropet "53 till 84" hördes kort där på "älg skjuten”. När man var stor nog att ta cykeln påbörjades en cykeltur mot älgslakteriet som låg över 5km från stugan, allt för att få skåda jaktlagets jaktlycka. 

Vilket var ditt första vilt?

Mitt första vilt var en Orre i topp med en 22magnum.

Vilket är ditt bästa jaktminne?

Oj oj.. Jag har många storslagna minnen. Första älgen jag sköt då kom det först tårar och jag ställdes inför ett dilemma inombords att skjuta en älgkalv. Att ha makten över att ta en avkomma från ett djur påverkade mig. Vilket på flera sätt kan vara fördelaktigt när man tänker långsiktigt med bestående jaktetik.

Första skjutna älgen för sina egna hundar är alltid speciellt. Som tur är har jag fått repetera denna upplevelse vid flera tillfällen. Högst upp på topplistan just nu var en upplevelse i höstas sista dagen av septemberjakten. Jag var ensam ute och hade släppt min 9 månaders unghund som drog iväg med ett gångstånd, de rundade ett berg och gick iväg. De var på aftonsidan och helt vindstilla. Så skallen hördes långväga och jag såg på gps att de slog fast utanför jaktmarkens gränser intill foten på en bergsida. Där jag stod var löven färgade i alla de mest eldlika toner du kan föreställa dig. Jag tyckte mig höra ett mycket svagt lockljud från en älg och mycket riktigt, ljudet kom närmare och närmare. Jag bestämde mig för att ta position och kamoflera mig väl i buskarna och de höga älggräset som fanns i närområdet. Jag la märke till att vinden var till min fördel och om jag spelade alla kort rätt skulle detta bli en intressant stund. När jag hörde att älgen lockade återigen så svarade jag med ett lågmält kontaktläte. Efter några minuter ser jag älgen visuellt ruska om några mindre lövträd. Älgen går rakt emot mig ner för ett berg mitt på berget kliver en bredsida fram jag ser hängskägget under hornen i kikaren. Avståndet är ca 450-500meter. Jag lovar detta höjer min puls fint. Lockandet fortsätter och oxen går vidare försvinner i ungskogen, jag hör hur locken runt mig närmar sig. Tjuren väljer så klart de tätaste partiet så den syns inte för ögat förrän den dyker upp ca 10-12meter ifrån mig där jag står gömd. Jag har ansiktsmask på mig så min vittring inte ska spridas i onödan. Samtidigt som oxen dundrar in sina horn i några tätvuxna lövträd så att det låter som att halva trädet rasar samman i sammanstöttningen. I fjärran hörs unghundens skall fortfarande. Min inre låga för jakten känner att skjuta för hunden är och kommer förbli de allra viktigaste. Så detta blir en intensiv stund där älgen står kvar helt stilla och drar vind, den lockar som att den äger närområdet å andra sidan står jag på med osäkrad bössa och stirrar in i kikarsiktet. Korset vandrar mellan bogskott till halsskott till att andra stunden räkna pinnar på hornen. I mitt inre fortgår diskussionen om jag gör något dumt som skjuter, men hundens bästa känns mer långsiktigt. Detta pågår i någonstans runt 10 minuter innan älgen avviker med kraftiga steg när den synat situationen och anat oråd. Mina första tankar var att jakt inte alltid behöver vara slakt. Min strategi att släppa älgen fick mig att våndas & känna stolthet över mina beslut ända fram över uppehållet fram till 10 oktober då unghunden skulle släppas på nytt. Då jag fick fälla den första tjuren på ståndskall för min då 10 månaders unghund så ibland lönar det sig att vara benådande i skogen inför "Diana".

Vad har du alltid med dig i ryggsäcken och vad är ditt bästa jaktfika?

Jag tycker att kaffet är viktigt. Jag har gärna med mig min picknick muurika. Att ha en levande eld att värma sig vid och höra spraket samtidigt som man mättar sig med smörstekt palt eller pannkaka med sylt är ovärderligt. 

Vilken är din drömjakt och drömdjuret att få fälla?

Drömdjuret i Sverige förblir oavkortat en trofé dovhjort. Skulle det vara utomlands så skulle jag säga kronhjort på höglandet i Skottland, med den miljön så lär den upplevelsen kännas fulländad.

Vad hittar man i ditt vapenskåp?

I mitt vapenskåp finns min Sauer stütsen select 202 med ett ziess sikte. Hagelbössan är en Lincoln premier cal 12. Samt ett Feinwerkbau luftgevär som jag haft kvar sedan jag tävlade i skytte.

Hur startade ditt intresse för att göra knivar?

Min farfar återigen. Han tvingade mig nog att snickra när han själv håll på. För några år sedan så föddes intresset på nytt och jag satte tillslut igång och tyckte om att skapa & designa egna alster.

Har du tips till någon som skulle vilja börja med knivslöjd?

Köp delar med kvalité. Träna gärna på någon vanligt bräda för att få rätt känsla i formen så kan du obehindrat kasta delarna utan att känna att saker förstörts. Kolla filmer på Youtube till exempel hur knivens alla moment går till. För det är många saker att tänka på. Räkna med att det kommer ta många timmar att göra den första med du kommer känna dig stolt över den oavsett. Att jaga & samla såväl skapa verktygen är nog i grunden en stor del av vårat arv.

26905978_1909870745707779_508815477_o.jpg